Jag fick höra att empati/sympati är goda egenskaper hos en person. Och jag är positivt inställd till det påståendet, samt att jag har fått det bekräftat utifrån att jag är sådan som person. Vilket är roligt att höra, för jag vet också om det själv. Det är en egenskap som är oundviklig och som märks av. Ifall jag inte har helt fel så är det min starkaste egenskap.

 

Emellanåt har jag kanske en tendens att bli allt för empatisk, om man ens kan bli det. Exempelvis ifall någon vän till mig är ledsen så blir ju jag också det, förstås. Och om det är så att denne är tårögd så då har jag en tendens att också bli det. Det smittar lätt av sig. Då får det tolkas hur som helst, om man ser det som något positivt eller negativt. Åtminstone behöver man ju inte känna sig känslokall ifall man själv börjar gråta "anime-style". ;o)