En väldiskuterad artikel (När kommer deras fars dag?) som cirklar runt på bloggar och insändare. Den har väckt debatter och argumentationer om huruvida samkönade par skulle ha samma möjlighet som hetero par att kunna adoptera barn.

 

Hur trångsynt kan man egentligen va...

 

Kristian Nyman's blogginlägg, Läsvärd insändare!, har satt eld på många tangentbord. Där säger han att homosexuella par inte ska ha rätten till att adoptera barn, att hellre skaffa ett husdjur att sköta om. Vad är detta för tankesätt? Vi lever ändå på 2000-talet (!), som inte bara jag håller med om.

 

 

Det finns ju teorier om levnadssätt, och om man väljer att leva som homo eller hetero. Är det något man växer in i, eller något man styrs till? Jag anser att man inte kan hjälpa vem man sist och slutligen faller för. Man kan heller inte pressa sig själv till att tänka på "rätt sätt" om man nu är homosexuell, bara för att samhället anser att heterosexualitet är det "normala". Ingen blir lycklig av det.

 

Jag håller med Tidstjuven på denna punkt. Jag skulle kunna ta upp många punkter om denna debatt, men Kaj Korkea-aho sköter det mycket bra i kommentarsfältet längre ner i inlägget. Jag rekommenderar att ni följer med vad som sägs där!